Köpt eller okunskap?

Via en kompis på Facebook blir jag tipsad om följande opinionsinlägg på SvD skriven av en doktorand på SU. Kände hur pulsen steg när jag läste inlägget och frågan jag ställde mig är om han är köpt eller bara saknar kunskap om internet? Ska verkligen internetleverantörerna ha en ”roll och ansvar för förmedling med mera av oönskat material”?

Först vill jag återigen upprepa att jag inte förordar piratkopiering utan anser konsumenter ska använda väl fungerande och lämpligt prissatta tjänster som erbjuds. I nuläget är främst Spotify ett lysande exempel som jag skrivit mycket om förut. Många artister finns inte där men mitt motta är ”finns du inte på Spotify finns du inte för mig”.

Åter till rapporten och en intressant mening,

Genom olika typer av tekniker för blockering och filtrering och de avtal leverantörerna har med sina kunder har de praktiska och rättsliga möjligheter att påverka vad de ger tillgång till och förmedlar i sina nät.

Låt mig börja med delen om avtal och vad som förmedlas. Nu får jag erkänna att jag inte läst avtalet för mitt mobilabonnemang från Tre på länge och möjligheten finns att det tillkommit punkter om förbud mot samtal rörande mord, ekonomisk brottslighet och inte minst förbud att läsa upp upphovsrättsskyddat material. Tror dock inte det är fallet. Posten är en leverantör sedan länge och minns inte att jag skrivit på avtal där och är det som gör att de inte måste gå igenom USB-minnen jag skickar och granska så innehållet är lagligt? Självklart måste de även läsa mina vanliga brev men en kollega föreslog ett fildelningssystem baserat på USB-minnen och post som hypotes för att visa det orimliga med inlägget. Skulle Posten efter etablerandet av sådant nätverk få en skyldighet att granska innehåll i brev?

Nästa punkt rörande avtal och där jag direkt erkänner att jag saknar juridisk kompetens gäller frågan varför i huvudtaget ett avtal ska innehålla klausuler om vad som är lagligt att skicka via en tjänst (i de fall de inte negativt påverkar tjänsten). Åter till post och telefoni för en jämförelse. Ska de efter en dom mot en kund stänga av de då den dömda använt posten för att skicka falska fakturor eller telefonen för att koordinera ett rån? Är det inte så att den dömda får ett straff av domstol och har all rätt att fortsätta nyttja telefonitjänster och post?

Nästa galenskap i meningen ovan gäller ”blockering och filtrering”. Hur tänkte Johan Axhamn där? Ska internet censureras? Tror han på allvar att det kommer fungera i större utsträckning och under en längre tid? Jag håller helt med om att en internetleverantör kan åläggas att inte leverera internetförbindelse till ett företag som efter dom i domstol funnits skyldiga att leverera för mycket olagligt material. Men att blockera eller filtrera trafik som kommer från annan källa och ska till kund är galet. Dels för att man riktar in sig på fel del i kedjan och dels för att det inte fungerar i praktiken.

Vad gäller fel del i kedjan har Johan Linander redan skrivet om mere conduit och hänvisar till honom men tänkte fortsätta lite om de tekniska problemen. Facebook och andra leverantörer börjar ofta med utrullning av nya tjänster i begränsad skala och gärna i USA. Ta som exempel Facebook Places för incheckningar enligt liknande modell som Gowalla och Foursquare. Tjänsten erbjuds inte i Sverige ännu men det har inte stoppat mig att testa den och bland att skapa en punkt för Espresso House i Täby centrum. Hur är det möjligt? Jo jag använder en tjänst från Giganews som heter VyprVPN och låter mig surfa via USA (öst- eller västkust) och möjliggör att jag kan testa och skriva om ny funktionalitet innan den kommer till Sverige. Ett annat alternativ är att använda en server i Amazons EC2 moln. Ska tjänster som dessa stoppas för att de möjliggör för mig att gå runt de blockering Axhamn vill införa?

Sedan finns möjligheten att blockeringar drabbar andra siter utan att det finns ett enkelt sätt att kontrollera om så är fallet. Ta den domän som exempel. Namnen blog.reuteras.com, http://www.reuteras.com, peter.reuter.as pekar alla på samma server vhosts.reuteras.com som i sin tur pekar på integrity.reuteras.com. Problemet är att från namnet integrity.reuteras.com finns ingen möjlighet att veta vilka andra siter som finns på den servern. Om man blockerar ip-nummer 87.96.216.210 (det jag har just nu) kommer alltså flera domäner att slås ut. Filtrera på URL:er (fungerar bara över http) är allt för tungt för dagens routrar att göra och skulle det bli krav skulle det leda till kraftigt ökade kostnader för internetleverantörerna och därmed deras kunder.

Hinner inte skriva mer nu men hoppas jag visat på några av brister som finns i inlägget och kan även länka till Henrik Alexandersson som skrivit ett om de kopplingar Axhamn har till industrin. Svaret i frågan i rubriken är med andra ord troligen köpt.

Glöm inte heller bort aspekten på integritet där detta kommer påverka den i negativ riktning.

Uppdatering 1: Via slashdot ser jag att Kanada lagt fram lagförslag om något mycket snarlikt vad gäller möjlighet att övervaka och inspektera. Dock verkar det inte ingå ständig filtrering och blockering men redan möjligheten till ”deep packet inspection” leder till kraftiga kostnadsökningar. Skala då upp det så att alla paket ska hanteras på samma sätt och inse vad kostnaden för det skulle bli.

About these ads